att röra någonting känns, men vad betyder det? ingenting.

snurrig, bortom verkligheten, känner vinden passera, håret blåser framför mitt ansikte, blundar ett tag, ser ett minne jag förträngt i år, tittar igen. Känner hur tårarna pressar sig fram, men icket, inte fan ska jag gråta. Tänker aldrig falla mig in. Känslan av att hoppa framför en bil, ett tåg, eller någonting dödande är stor. Känner hur paniken förföljer varenda steg jag tar. Vem kunde ana? vem kan någonsin se? förstå? ingen. Jag är helt, trasig. och varenda steg jag tar bryter upp gamla sår. köttigt. Skulle kunna skära upp hela kroppen som alla andra människor, men varför? jag blir inte mer levande, jag blir inte mer död, jag blir mer synlig. Jag behöver inte vara mer synlig. Jag klarar mig, eller hur? alltid. Mina ögon svider, vill gråta, vägrar. Ingen musik ger någon gämnställdhet med mitt mående. Är jag så störd? jag är inte galen, jag är inte galen, jag är inte galen. Säger det till mig själv, om och om igen. Det hjälper inte, jag vet att jag är störd. ingen ser det, vilket gör mig ännu mer psykatrisk. Alla försöker kontrollera mig, ni kväver mig. låt mig va, jag mår bra. Allt är så bra. alltid. lovar. lögner. lögner. lögner. Vet inte vad som händer med mig. känns som att hela världen äter upp mig. kanske hör hemma på ett psyk? fast jag vägrar. Jag vill vara normal. ja, det finns normal. sluta, sluta,sluta, säga att det inte finns. Jag är onormal, jag vill inte. det är vidrigt. allt. Jag. jag vill dö. snälla. men skulden, att alla skulle må dålig över nånting jag gjort. Allt jag vill är att allting är bra, för alla. men nej, det går inte. Vi lider, jag lider. låt mig falla. knak, så är jag död.

begrav mig.