Jag kan inte låta bli att störa mig på att folk inte hör av sig.
Har verkligen varit den som ansträngt sig extra för folk. Hjälpt dom med allt, och aldrig varit fittig.
Visst har jag inte varit tillgänglig hela tiden, men sån är ju jag. Jag kan inte vara social hela tiden.
Men ändå anstränger sig ingen. Min föredetta bästavän kan ju förfan inte ens höra av sig.
Och om vi pratar så är allt om hennes problem. Jag vet hur du mår redan, och nu tycker jag att vi gör något roligt istället.
Så löste vi det förr, och så borde vi ha det nu.
Är på samma ruta som jag var i 7an igen. Fast fruktansvärt mycket värre.
Allt kan ju dra åt fanders och komma tillbaks med något trevligt

Finns verkligen ingen anledning att gilla människor, eller ens ödsla tid på dom.
Det är verkligen uselt att jag är dömd till människa när det inte finns någon i närheten som kan erbjuda sin vänskap.
Inte bara småprat. Utan att dom faktiskt räknar in mig. Men nejnej. Jag ska vara självmordsbenägen.
Skulle varit trevligt med ett tidsfördriv men FINE, whatever. Jag har min bror iallafall. Han lämnar mig inte förns han skaffat fruntimmer. Och så jävla intresserad av det verkar han inte vara.
Aja

:( <- den.