Hur kom jag ihåg min syster?

Rebecca, eller Becca. Som jag alltid kallat henne

 

Tänk er den blonda bruden i fucking åmål. Den vackra, galna, roliga bruden. Hon fick vem hon en ville, var lite av en bitch (för att överleva), och alla tyckte om henne. 

Hon var verkligen min förebild. Så ville ju jag bli. Hon hade verkligen kul. Hon levde.

Och jag vet inte vart hon är. Jag förstår inte vart min syster är.

Vad är du nu? 

Jo en jävlig moralkärring bara. Som givetvis är övertygad om att jag pundar. 
Varför? Varför försöker du sudda bort allt jag älskat med dig? Varför har du glömt bort dig själv?

Ingenting stämmer längre. Men jag kan inte förklara den stora skillnaden. 

Jag kan knappt förklara nånting.

Saknar min syster bara. Och nu är jag lika gammal som du var då. Som du var när jag älskade allt med dig.

Och vad är jag? Jo alldeles för smart. Miserabel och vet inte vad jag håller på med.