Mina drömmar
(Jag tar allting spontant här, & inte som det står)
Mina drömmar
Jag drömmer om det där livet jag aldrig kan få, det där lilla extra. den där lyckan alla strävar efter.
skillnaden mellan mig & en vanlig människa, är att jag glömmer bort verkligheten.
allt jag ser är det jag vill ha, hur jag vill ha det, lyckan som jag aldrig ens rört.
klart det finns folk som har värre, så är det alltid. kom inte med något bullcrap innan jag ens avslutat.
felet med mig är att jag fantiserar för mycket, är så jävulskt optimistisk om det mesta. Men det förstör mig, så hårt.
för vad händer när jag tänker efter? vad händer när jag inser att ingenting någonsin kommer vara så underbart som jag alltid känt det?
att allt man drömt om varit en illusion av mina egna galna tankar. aldrig har jag varit normal, aldrig.
Och att folk tror att jag mår bättre bara för att jag inte whinar, betyder inte att jag gör det.
Jag mår sämre och sämre för varje dag som går.
Jag stöter bort varenda människa som försöker komma nära, bara för att se om dom verkligen älskar mig.
om dom verkligen stannar.
men nej, inte det. Något sånt fint har jag aldrig förtjänat. aldrig.
Allt jag gör är odugligt. alltid finns det bättre, alltid duger det inte, alltid måste jag ge upp mina drömmar för att jag är värdelös.
Inte en chans att jag har en framtid i denna värld, inte ens chans. jag förstör allt jag rör.
Jag är galen. känner hur någonting krälar på mig. försöker få bort det, klöser, blöder, gråter. kvävs
Sluta kontrollera mig, sluta. får panik. klarar mig själv. sluta. snälla. låt mig vara. kvävs, får ingen luft.
Vem kunde ana att jag är såhär? nej, ingen. ingen har ens försökt se det. alla undviker det för att dom tänker på sig själv.
dom kan känna skuld.
jag gräver mig djupare i folk, för att jag känner inte skuld, jag känner makt. jag är galen. vad händer?
jag tänker på mig själv, du tänker på dig själv.
så har det alltid varit.
Ni lärde mig att inte visa svaghet.
ni ville ha mig såhär.
eller?
är det bara så att jag är så fruktansvärt lättpåverkad, att jag skulle blivit såhär hur dom än gjort?
vad vet jag.
jag är galen.
aldrig kan jag skylla på er, aldrig. Mitt fel, alltid. lovar.
låter ironiskt, men nej. seriöst. mitt fel.
Mina drömmer därimot, får ni aldrig reda på.
Jag drömmer om det där livet jag aldrig kan få, det där lilla extra. den där lyckan alla strävar efter.
skillnaden mellan mig & en vanlig människa, är att jag glömmer bort verkligheten.
allt jag ser är det jag vill ha, hur jag vill ha det, lyckan som jag aldrig ens rört.
klart det finns folk som har värre, så är det alltid. kom inte med något bullcrap innan jag ens avslutat.
felet med mig är att jag fantiserar för mycket, är så jävulskt optimistisk om det mesta. Men det förstör mig, så hårt.
för vad händer när jag tänker efter? vad händer när jag inser att ingenting någonsin kommer vara så underbart som jag alltid känt det?
att allt man drömt om varit en illusion av mina egna galna tankar. aldrig har jag varit normal, aldrig.
Och att folk tror att jag mår bättre bara för att jag inte whinar, betyder inte att jag gör det.
Jag mår sämre och sämre för varje dag som går.
Jag stöter bort varenda människa som försöker komma nära, bara för att se om dom verkligen älskar mig.
om dom verkligen stannar.
men nej, inte det. Något sånt fint har jag aldrig förtjänat. aldrig.
Allt jag gör är odugligt. alltid finns det bättre, alltid duger det inte, alltid måste jag ge upp mina drömmar för att jag är värdelös.
Inte en chans att jag har en framtid i denna värld, inte ens chans. jag förstör allt jag rör.
Jag är galen. känner hur någonting krälar på mig. försöker få bort det, klöser, blöder, gråter. kvävs
Sluta kontrollera mig, sluta. får panik. klarar mig själv. sluta. snälla. låt mig vara. kvävs, får ingen luft.
Vem kunde ana att jag är såhär? nej, ingen. ingen har ens försökt se det. alla undviker det för att dom tänker på sig själv.
dom kan känna skuld.
jag gräver mig djupare i folk, för att jag känner inte skuld, jag känner makt. jag är galen. vad händer?
jag tänker på mig själv, du tänker på dig själv.
så har det alltid varit.
Ni lärde mig att inte visa svaghet.
ni ville ha mig såhär.
eller?
är det bara så att jag är så fruktansvärt lättpåverkad, att jag skulle blivit såhär hur dom än gjort?
vad vet jag.
jag är galen.
aldrig kan jag skylla på er, aldrig. Mitt fel, alltid. lovar.
låter ironiskt, men nej. seriöst. mitt fel.
Mina drömmer därimot, får ni aldrig reda på.