Can you show me where it hurts?
Jag vet verkligen inte.
Ord är inte värt det.
2013-08-16 @ 15:27:17
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
gsdfes
Alltså det som hände när jag rökte spice, det är så sinnessjukt.
Men skog och öl har ändå varit bra terapi.
Nu är jag okej igen.
2013-08-06 @ 21:59:11
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
Permalink Allmänt Kommentarer (0)
jag var död
Skulle skriva detta, men glömde:
Jag vet inte vad jag hamnade i, och jag vågar knappt tänka på hur det var.
Tre bloss, och sen blev allt fucked.
Allt hakade upp sig, samma scen efter varann. Och det gjorde mer och mer ont. Den där tunga obehagliga distancerade känslan. Jag kunde inte röra mig. Fick panik och slog mig själv, sen la kroppen av. Nu såg jag inget, men hörde scenen spelas om och om igen. "Är det här döden?" tänkte jag. Och jag är rätt säker på att jag faktiskt var död ett tag. De tunga basljuden och alla mönster. Allt var som ett kaleidoskåp, och jag var en molekyl. Jag var klar som människa, och det satt fast där. Jag var död, och jag fick lov att acceptera det.
Så jag slappnade av, och lät mig själv dö.
Och det var så verkligt, och jag är rädd att jag hamnar i samma stadie om jag sover. Att tappa kontakt med alla mänskliga ting, att inte kunna använda kroppen, att inte kunna känna av kroppen, att inte kunna förmedla ord. Jag var död. Jag var så säker. Och jag är så rädd.
Vissa ljud skrämmer mig. Allting skrämmer mig. Vill inte att det ska hakas upp igen.
Förstår ingenting
Förstår ingenting
Och nu när jag frågade Mattias vad som hände så sa han att jag trodde att jag blev strypt av essan. Hörde hela tiden honom säga "felicia" och något mer. Hela tiden, hela jävla tiden. Och jag kommer nu ihåg att jag trodde att han försökte döda mig för att jag inte slutade panika. Och ja helvete.
Texten förklarar inte alls hur tungt det var. Och nu är jag så jävla rädd. Paranoid som ett as och vill bara att någon kramar om mig och säger att allt är verkligt. Att allt är okej. Att det inte kommer bli värre.
Men ingen vill förstå det här. Och visst, jag kan förstå att det är svårt att leva sig in. Men jag var så säker på att jag var död, och fångad i en trans av scener. Där alla nochalerade min panik, där dom försökte döda mig.
Där jag faktiskt dog. Och var fast förevigt.
Där jag faktiskt dog. Och var fast förevigt.
Jag har fan hjärtklappningar fortfarande. Kan inte ta mig ur det här. Och jag kan inte berätta för någon i familjen, och dom kommer heller inte förstå. Dom kommer bara skicka iväg mig och låta mig hamna i samma trans igen. Och gör jag det så lär jag inte vilja komma ur den.
Förlåt att jag lägger allt på dig. Men behöver få ur allt